Fragpunk: Galnaste förstapersonsskjutaren på länge

Första gången jag körde Fragpunk exploderade någons huvud till en tidsbomb som tog med sig hela mitt lag i processen. Jag blinkade, skrattade – och ville direkt ha mer. Det här är inte bara någon färgglad, flashig 5v5-skjutare. Fragpunk bryter reglerna, kastar kortleken upp i luften och låter allt brinna. Ena sekunden studsar dina kulor på stål, nästa driver hela gänget runt som heliumfyllda spöken. Om din idé om ett taktiskt FPS betyder totalkaos, oförutsägbarhet och en nypa vansinne – då har du hittat rätt.

Fragpunk – kaos utan manual

Fragpunk kör ingen mjukstart. Här slängs du rakt in, får en hjälte, ett knasigt kort, och en axelryckning. De här Shard Cards är inga fjösbuffar heller. Ett gör om kulorna till flipperkulor. Ett annat får fiender att explodera som pixliga piñatas. Eller så försvinner gravitationen helt randomly. Japp, det spårar ur snabbt.

Jag fattade noll. Tog en healer med drönare och ett laserspottande vattengevär. Mitt kort? Immun mot fallskada. Lät rätt intetsägande tills gravitationen bestämde sig för att ta semester och vi svävade omkring som överblåsta paradballonger. Helt plötsligt: extremt relevant.

Kort, kaos och "Va fan hände nyss?"

Det känns först rätt standard. Runda för runda. Lag mot lag. Förbered. Satsa. Klart. Varje Lancer (dvs hjälte) har en eller två specialförmågor, sitt signaturvapen och ser ut att vara hämtad ur nån serietidningsmaraton på koffein.

Men tempot? Håller i ungefär en minut. Efter varje runda får lagen dra ett nytt Shard Card. Och de här korten tweakar inte bara matchen lite grann – de kastar allt rakt in i en torktumlare med glitter och dynamit.

Snart sitter du och teoricraftar som en excentrisk vetenskapsman. Ricochet Rounds plus Större Huvuden? Livsfarligt. Motståndarna kör Dubbla HP med en healer? Mardröm. Teleportgranat in i fiendes spawn och hoppas på det bästa? Respekt, faktiskt.

Det handlar inte om att "krossa metan" – det handlar om att krocka leksaker och se vad som brakar ihop.

Lancer-gänget: som ett gäng actionfigurer på speed

Lancer-uppställningen är ungefär vad som händer om någon bygger ett lag av överblivna actionfigurer och Red Bull. Här har vi en teleportande sniper som trashtalkar allt. En tank som slänger sig på fiender som ett bowlingklot. En hacker som lämnar efter sig minor och sarkasm överallt.

De låter. De gapar. Och de vet att de är coola. Det är voice lines i stereo, poser, fåniga danser och hån – hela paketet maxat. Ingen dyster bakgrundshistoria. Bara feta vibbar.

Varje Lancer har sitt unika kaostänk. Någon rusar fram. Andra håller position. Någon finns bara till för att trolla. Och så toppar man med ett Shard Card – nu blir det riktigt knäppt. En healer som släpper klibbiga bomber? Charmigt. En som saktar ner fiender och äger hela ytan? Oroväckande – gillar't.

Det där magiska "aha"-momentet

Fjärde matchen. Tog en medel-Lancer: hagelbrakare och speed boost. Mitt kort? Teleport. Motståndarna? "Alla har jättehuvuden." På riktigt.

Blinkade in bakom dem. Pepprade av ett skott. Pang – konfettiregn. Nästa huvud, ännu större och full av klistermärken, attackerade. Panik. Sköt igen. Träffade båda gånger.

Rundan över på trettio sekunder. Chatten flippade ur. Var det skicklighet? Knappast. Brydde jag mig? Inte det minsta.

Kartor gjorda för dumheter

Banorna är rena rama klätterställningarna. Studsmattor. Stegar. Linbanor. Väggar som går sönder. Typ nån som byggde ett lekland och struntade i säkerhetsföreskrifterna.

En gång kastade jag mig ut från linbanan mitt i luften för att ducka en sniper, landade i en låda, slängde iväg en teleportgranat bakom objektivet. Ingen plan, men det funkade.

Du snappar upp dem snabbt. Industrisnyggt, smutsigt, neon – alla kartor är designade för maximal röj och galen rörelse.

Skjutandet – cirkus, men med snärt

Fragpunk är anarki, men gunplayen? Förvånansvärt vass. På riktigt!

Varje vapen har sin särprägel. Hagelbössorna krossar. Pistolerna är nerviga. SMG? Rivjärn på nära håll, ärtbloss på avstånd. Alla smäller och känns på sitt sätt.

Shard Cards rör om i grytan. Ena rundan vill du rusa. Nästa sitter du i ett hörn och vaktar som en råttfälla. Det byter karaktär kvickt.

Du behöver inte ha världens sickaste aim. Men är du vaken och flexibel tar du dina kills. Om inte? Ingen ko på isen – rundorna är korta. Nästa chans om typ 90 sekunder.

Shard Cards: Från briljant till "nerfa nu tack"

Vi måste snacka kort. "Exploderande kroppar"? Lika kul som det låter. "Ingen gravitation"? Dodgeball i slow-mo. "Studskulor"? Nu anfaller väggen dig också.

Alla är dock inte pang på. Vissa är så diskreta att man knappt märker dem. Andra är OP om stjärnorna står rätt.

Men det är ju halva poängen! Man vet aldrig vad som landar – och det gör att kaoset håller i sig även när det går åt skogen.

Men... något negativt måste det väl finnas?

Okej, här kommer menyn rakt i ansiktet.

Fragpunk har sjukt mycket grejer. Coins. Shards. Tokens. Klistermärken. Bundles. Dagliga utmaningar. Battle pass. Veckouppdrag. Någon har tryckt in ett MMO-ekonomi i ett FPS och skrattat hela vägen.

Du måste inte bry dig, men det tar över. Pop-ups dyker upp som om du försöker swatta mygg. Innan du ens klickat på "Spela" har du råkat öppna fem olika shoppar.

Men ja, cosmeticsen är sjukt snygga. Skins, vapen, emotes – allt har swag. Du får bara klicka dig igenom ett par lager lull-lull innan det roliga börjar.

Spellägen som fortsätter göda galenskapen

Huvudläget? Tajt. Runda för runda med objektiv, Shard Cards mitt i smeten. Tänk Search & Destroy men doppat i strössel och dåliga idéer.

Det finns andra lägen: snipermatcher, infektion, partykaos. Roliga mellanrätter. Som att ta en extra bit tårta när man redan är proppmätt. Gott, men inget du bygger kvällen på.

Men huvudloopen levererar. Välj Lancer. Dra kort. Testa nåt korkat. Skratta när det funkar. Snyft när det brakar. Kör igen ändå.

Flyter på. Snyggt. Buggar finns, men inget dealbreaker.

Fragpunk går förvånansvärt smidigt för att vara så kaotiskt. Snabba laddtider. Matcher rullar igång direkt. Grafiken är snygg utan att blända ihjäl dig. Ljudet från vapnen? Punchigt. Fotsteg? Tja... lite tveksamma.

Visst finns det buggar. Kort som fizzle:ar. Abiliteter som laggar vid väggar. Några oväntade blips.

Men devsen verkar på hugget. Uppdateringar smattrar ut, spelarna får säga sitt. Håller de tempo så här kan det här bli en långkörare.

Slutsats: Ett lekland för kaosälskare

Fragpunk är inget blankpolerat e-sportdröm eller svettigt leaderboardrace. Det är kaos på burk. Ett hero shooter som rotat runt i ett däck av förbannade kort och bara: "Kör."

Ibland är det ren dårskap. Ibland känner du dig som Einstein. Oftast? Lite bägge. Och det är hela poängen.

Är du less på skjutare med för mycket allvar? Ladda Fragpunk. Välj ett knäppt kort. Gör nåt idiotiskt. Spräng dig själv. Garva ändå.

Sen klickar du "Kör igen".