Enlisted – Recension: Andra världskriget med skvadrar, stål och precis lagom mycket kaos

Första gången jag testade Enlisted råkade jag slänga en handgranat rätt på mina egna soldater – och blev ändå befordrad. Det säger nog mer om spelet än om mina ledaregenskaper. Det här är ingen vanlig “snabba reflexer”-skjutare – Enlisted är rörigt, lager på lager, och precis tillräckligt stökigt för att man ska vilja ha mer. Här styr du ett helt gäng soldater och hoppar mellan dem som en krigets DJ. Ena stunden prickskytt i kyrktornet, nästa gång springer du skrikande med en eldkastare genom leriga diken.

Har du någonsin velat uppleva krigets storhet utan att drunkna bland trist statistik, så – Enlisted kan faktiskt överraska dig. Nu kör vi!

Första kaosminuten: Kastad rätt in i striden

Jag gick in kall. Första tio minuterna? Kaos i kubik. Det smällde, tjöt och jag hade noll koll på läget. Ramlade in i en femmannagrupp AI-soldater, blev skjuten i ansiktet på tre sekunder – pang! – och hamnade direkt i nästa figur som om inget hänt. Okej, det här kommer att bli annorlunda.

Du spelar inte EN soldat – du hoppar mellan hela skaran som om det vore speed-dating med kulor. Dör en? Bara att studsa vidare till nästa. Ingen väntan. Ingen frustration.

Först blev jag rätt förvirrad. Men det tog bara några matcher innan poletten trillade ner.

Ena sekunden ligger du platt i lera. Nästa reser du dig, gasar järnet med maskingeväret. Eller sitter tryggt i tornet och plockar avståndsmål. Du är din egen reservplan – och det funkar förvånansvärt bra.

Hur Enlisted lär dig krig… genom att spränga dig i luften

Jag valde Normandie och hamnade bland ruiner och kratrar – någon form av bombad baguetteby, typ. Uppdraget? Att ta kontroll över ett halvrisigt boningshus. Vapen? En trött bössa, en skiftnyckel och fyra AI-polare som verkade jogga vilset runt samma staket.

Kriget kickade igång: kulsprutesmatter, stridsvagnar som mullrar förbi, rökgranater exploderar som arga maneter. Jag får panikdyka ner i ett dike, får in ett skott. Plötslig hjälte.

Vapnen här väger något. Siktet går långsamt, du missar ofta. Laddar om? Ännu långsammare. Seriöst, jag började darra och viskade “snälla, träffa” innan varje skott.

Dog ofta – och brutalt. Men lärde mig titta på andra. Snappade upp tricks: smygtitta bättre, lägga ut samlingspunkter. Började överleva lite längre. Det är ungefär som att lära sig cykla, fast med flygande granater.

Soldatbyte mitt i strid – genialt kaos

Här lyser Enlisted som starkast. Du dör inte bara och väntar snällt på respawn. Nej, du byter direkt. Eldkastar-killen blir skjuten? Swish, nu är du ingenjören i laget. Slägger upp sandsäckar. Nästa sekund, maskinpistol i handen och du håller korridoren mot fienden.

Det är kaotiskt, men snyggt och känns oväntat tillfredsställande.

Ingen meningslös väntan. Ett knapptryck och du är i nästa par kängor.

Senare i en match? Jag ropade in artilleri med min radiosnubbe, ledde gänget i skydd och såg halva motståndarlaget försvinna i skalvet. Ljudet? Mina högtalare skakade. Känslan? 10/10. Gör gärna om.

Stridsvagnar, flygplan och underbara misslyckanden

Stridsvagnar och flyg är ett helt eget kapitel av katastrof. Hoppa in i en tank och du kravlar långsamt fram som en sprängstoffpackad sköldpadda. Planen? Snabba, vibrerande av panik, och byggda av silvertejp och hopp.

Min första tur med tank? Fastnade halvvägs mellan ett skjul och en lerhög. Kunde inte backa. Sprängdes av någon med satchels. Skämskudde.

Flyga? Än värre. Glömde var gasen var. Episk kraschlandning.

Men! Efter några ronder satte jag en bombning rakt på motståndarnas spawn – någon i chatten hurrade på riktigt. Magiskt. Fordonen är inte bara blickfång; vet du vad du gör kan de vända hela striden. I annat fall? Rullande likkistor.

Upplåsningar, uppgraderingar och grind – på riktigt

Varje kampanj – Normandie, Berlin, Tunisien, Stalingrad – har sina egna leksaker. Inget följer med mellan dem. Lite surt, visst. Men det gör också att det inte blir utdraget och trist.

Du levlar dina skvadroner, skräddarsyr gubbarna, tränar dem till allt från sjukvårdare till stridsvagnschaufför. Djupet? Blir nördigt fort. Snart sitter du och petar vapenlast som ett barn som bygger Star Wars-gubbar.

Och ja, grinden är brutal ibland. Utan premium tar vissa prylar ett halv sekel. Vissa lag är klart bättre än andra. Men det rör sig alltid framåt – även om det känns mer som att lufsar än sprintar.

Men – skicklighet vinner. Du kan utmanövrera premiumspelare om du är smart nog.

De där "Vad tusan gjorde jag just?"-ögonblicken

Det här spelet lever och andas såna där filmiska skräplägen.

En gång höll mitt gäng en bro hela matchen: sandsäckar, vilt knappande, ren panik. En annan gång: solorushade en flagga, bytte mellan fyra soldater, slaktade en hel skvadron och haltade därifrån på sista magasinet. Som att regissera en actionfilm. I realtid. På koffein.

Och så komiskt strunt: Sprintar över öppet fält som en pajas – sedan WHAM, tankgranat i knäet. Sista killen plockar upp någons tappade gevär och vinner hela ronden. Full galenskap.

O-förutsägbart – och det är helgrejen.

Krångliga menyer, tappad AI och andra snubbeltrådar

Okej, det kan inte bara vara rosor.

Menyerna är röriga. Tar för många klick att ändra trupper. Känns som spelet gömmer knappar med flit. Laddtiderna – tja, de briljerar inte direkt.

Tutorialen? Nästan ett skämt. Lycka till att hitta rally points själv.

Och AI-kamraterna? Ibland skärpta, ibland total kortslutning. Jag såg en stå och stirra på en vägg i en halv minut. Kanske dags för lunch?

Det hackar ibland när allt brakar loss. Stör inte spelet – men märks.

Trots allt, när allt sitter: rally points, samordning, artilleri regnar in i exakt rätt sekund, då är det magiskt. Som ordnat kaos. Nästan.

Japp, det är gratis – och nej, inte pay-to-win

Enlisted kostar nada. Inga “KÖP NUU!”-popups som förstör stämningen.

Visst, du kan köpa saker: snabba upplåsningar, blingiga outfits, premiumskvadroner. Men grundspelet? Kör på, helt gratis.

Köper du premium? Jodå, livet blir snabbare och smidigare. Men själva upplevelsen? Alla har samma förutsättningar.

Och ja, du kan hävda dig med bara grundutrustningen. Jag har gjort det. Otroligt vad man kan uträtta med en gammal bössa och lite list.

Slutomdöme: Skavigt, stökigt – och otroligt kul

Enlisted är rufsigt. Oputsat. Fullt av tvära kast.

Men också? Ett av de mest intressanta shooterspel du kan lira just nu.

Det kastar in dig i krigskaoset och säger: “Lycka till!” Ibland lyckas du. Ibland råkar du sätta eld på dig själv. Men uttråkad blir du aldrig.

Det är inte för alla. Du som kräver silkeslen UI och felfri polish sticker nog snabbt. Men gillar du röra, oväntade ögonblick och att vråla "HUR ÖVERLEVDE JAG DET DÄR?!" mitt i natten – ge det ett försök.

Och snälla – bygg rally points. Dina AI-kompisar behöver dig. På riktigt.